Parti du discours | verbe |
---|---|
Césure | in·ter·kon·sent·i |
Indicatif | |
---|---|
Présent | interkonsentas |
Passé | interkonsentis |
Futur | interkonsentos |
Conditionnel | |
interkonsentus | |
Impératif | |
interkonsentu |
Participes actifs | |
---|---|
Présent | interkonsentanta |
Passé | interkonsentinta |
Futur | interkonsentonta |
allemand | sich verständigen; übereinkommen; verabreden; vereinbaren; sich untereinander verständigen; absprechen |
---|---|
anglais | agree |
espagnol | convenir |
français | convenir |
frison occidental | ôfprate |
frison saterland | fereenboarje; oumoakje; sik ferständigje |
italien | accordarsi; convenire; pattuire |
néerlandais | afspreken; een schikking treffen; overeenkomen; het op een akkoordje gooien |
polonais | uzgodnić |
tchèque | dohodnout se; ujednat |
thaï | ตกลง |
turc | anlaşmak |